Inez förstfödda, den valp jag förlöste hemma i sovrummet och gnuggade till liv då hon föddes utan fosterhinnor.
Liksom bror Åke, hade Agnes skolios. En missbildning som gör att ryggraden är sned.
Agnes mådde bra, tills nyligen då hennes bakbensrörelser blev urdåliga, hon orkade inte hänga med på promenader och hon kunde inte kontrollera sin avföring.
Det är så ledsamt, hemskt, sorgligt och jag lider med hennes ägare. Jag träffade Agnes nyligen, då jag var med på veterinärbesöket och hon ägdes av vänner.
Jag önskar att jag hade vetat det jag vet nu, då hade inte Inez fått några valpar.
Nu är hon ju kastrerad, likaså den tikvalp vi sparade på foder.
Övriga syskon kommer inte att gå i avel, så allt är stoppat där.
I övrigt har kullen varit kanonbra vad gäller hälsan. Ingen har klåda eller allergi av något slag, alla är trevliga, har bra andning och rena hälsan själv. Men detta är allvarligt, att 2 valpar drabbas av samma missbildning och var tvungna att tas bort känns förjävligt rent ut sagt.
Lilla skruttan, nu får du skutta uppe i himlem med din bror, du var enormt älskad och finns i våra hjärtan!
Fina Agnes...
8 v skrutt.
Nykläckt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar